Jag kallas för publicist även om det bara är en blogg till hobbyverksamhet jag skriver på. Mitt mål med bloggen är att skapa uppmärksamhet kring det jag erbjuder. På bloggen har jag Adsense (annonser) och de ger bara inkomst när folk kommer hit.
Samma sak gäller för alla online-tidningar. De får bara annonsintäkter om för faktum läsare surfar in på deras hemsidor. Sen bunkrar de upp med en butik, gör avtal om fysisk annonsplats och skriver med fördelar för den som kan betala. Det är oförenligt med journalistkodexen men likväl existerande.
Jag har funderat fram och tillbaka angående bloggen och funnit att det är omöjligt för mig att bara skriva om författarskap, virus i datorer eller grafiska alster. Det skulle gå om jag var en renodlat säkerhetsblogg eller en webbdesigner som har så mycket intressant att berätta om hur man installerar en WordPress? Men jag vill ha en annan typ av uppmärksamhet, en som bottnar i makt att förändra.
Om folk ska få jobb i stor arbetslöshet, då måste problemen som hindrar för faktum blottas. Inget trams, inga stridiga debatter i Agenda. Bara “korten på bordet!”, -that’s it! Man kan inte laga påstådda hål i luften, det finns inget där att laga. Även om man avsätter alla pengar i världen och säljer landet, så kommer ett icke existerande problem som lappas, någonsin laga ett som faktiskt finns.
Den typen av makt vill jag ha, en där man lyssnar. Det kanske är för att jag är kvinna som jag surfar runt den heta potatisen och bockar och bugar under en erkänd nivå av ödmjukhet. Det blir patetiskt, jag knyter aldrig handen under bordet, jag saknar den egenskapen. Istället delar jag min upplevelse och frågar, “vad tänker du?”
Om jag inte använder någon form av trigger i mina texter, då finns ingen anledning att läsa min blogg. Finns ingen anledning att läsa min blogg, då kommer jag sjunka ner på botten bland alla andra som inte syns, som tävlar om strålkastarna på TikTok eller Instagram.
Nope, det vill jag inte! Jag behöver inkomsten om än så liten från annonsintäkterna och kommer folk, ja då syns vad mer jag har att erbjuda, som kläddesign? Syvende og sidst jag vill väl kanske upplysa om att jag inte blivit skvatt galen som öppet har åsikter utanför ledet, utan att ha beretts med erkänt mandat att tala. -Det händer tro det eller ej, ganska ofta!
Jag resonerar från och med nu att mandatet inte behövs, men inkomsten gör det.
Lämna ett svar