Varför lämna önskan om den perfekta tidningen?
Jag har studerat, funderat över, analyserat och försökt att lyfta snedspåret dagspressen vandrat sedan 1986. Men hoppet att provocera fram en förändring eller att kontrollera fram en förändring har varit bortkastad tid. Tidningarna är maniskt fokuserade kring vinst och konkurrens. Det finns endast en bråkdel intresse kvar för den faktiska läsaren.
Igår följde jag som exempel en tråd ledande till “CERN”, en vetenskaplig koncern som har enormt många grenar och påverkar tiden människans utveckling tar. Jag menar inte utveckling från apa till människa i någon neonatal föreställning om människans födelse, men från grottor under jord till grottor på jord med panoramafönster och pool i trädgården. Vår tekniska utveckling som påverkar vår vardag har avstannat nästan helt.
Vi borde haft datorer som är i plastfolieformat just nu. Människan borde haft en grundlön och 90% av vardagsproblemen avbockade och eliminerade! Istället halkar vi efter och samhällena närmar sig 1700-tal igen. Skillnaden är att vi trånande nu sitter och tittar ut mot rymden och lever efter löftet att vi snart blir rymdfarare allihop som semestar på andra planeter. Skillnaden är att vi har blivit rädda att läsa nyheter för de presenterar bara död och förintelse när de inte lovar en snar framtid som aldrig inträffar.
Bloggen var stor på 90-talet
Då var det irriterande att bloggar växte för att “någon”, den vanliga dödliga inte kände köpte likes, besök och manipulerade statistiken. Framgången var förfördelad till den övre skaran, inte mycket olikt dagens slaveri.
Dagens slaveri handlar om att behålla ekonomiska klyftor mellan människor och erkänna klyftorna genom att förfördela möjligheter. När rika idag syns i pressen handlar det mest om att glänsa med sin rikedom. Ju fattigare folk blir, ju fler artiklar om förfördelade personers drömliv delas. På arbetsmarknaden syns dagens slaveri väldigt tydligt där man medvetet kategoriserar arbetssökande efter deras ekonomiska grund och inte drar sig för att sänka lönen till dem som står längst utanför. Ett exempel på slavägarnas maktposition är debatten om utländsk arbetskraft, där man anser att fattiga mycket väl kan få väldigt lite lön, eftersom den i deras länder skulle vara stor.
Jag förutspår bloggens pånyttfödelse
Vi har lärt oss efter 90-talet att skryt inte funkar särskilt bra när man vill blogga. Vi har lärt oss att bloggen i jämförelsevis med dagspressen är betydligt ärligare och väsentligt mindre katatoniskt instyrd på död och makabra nyheter. På grund av att bloggen haft en popularitetsperiod och dött av, och för att tidningarna lavinartat tappar läsare, så kommer bloggen tillbaka i ny tappning.
Bloggen är personlig, den är en människas existentiella yttrande som berättar den fundamentala sanningen om dess ägares sinnestillstånd. Bloggen är pseudovetenskapligt ärlig och det kan man vara säker på.
Därför kommer också bloggen på Xristine.com blandas in i löpsedeln på OP1. Vi vill desperat läsa intressant, skvaller, roligt och spännande, bloggen är på återtåg.
Lämna ett svar