BLOGGEN
“Vi vet bara det vi vet, om vi inte utforskar det vi inte vet och aldrig har hört talas om”!

“Vi vet bara det vi vet, om vi inte utforskar det vi inte vet och aldrig har hört talas om”!

Mitt författarskap utveckling

Låter det krångligt? Jag har sagt till mina elever eller skyddslingar genom åren “dela upp information om den är svår att förstå”!

Vi vet bara (allt vi vet), om det vi inte utforskar (om okända platser), det vi inte vet (vi har noterat vår okunskap), och aldrig har hört talas om (är att vi saknade information innan)!

Bollandet med ord kommer från vår kapacitet att beskriva något visuellt! Vissa författare till texter är fenomenala på att skriva tydligt och lättläst. Det tydliga och lättlästa är antingen en begåvning eller en inlärd teknik – att förklara så andra förstår innebörden!

Jag skryter gärna om mina barn, det är inte en baserad egenkärlek bakom men min förmåga att se styrkor hos människor runt mig. Jag ser nämligen styrkor i alla människor. Men jag har inte den etiska rätten att tala om sådant jag inte behärskar till 100%.

Min mentala utveckling såg ut ungefär så här;

  • 0-3 år IQ som en humla!
  • 4-8 år Lever i Narnia
  • 9-13 år Anarkist och Supremacist
  • 14-17 år Insikten
  • 18-29 år Utvecklingen
  • 30-45 år Utförandet
  • 46-50 år Uppvaknandet, accepterandet och medelsamheten

En människas förståelse för det okända baserar sig därför i hur väl vi delar upp svårbegriplig information. När jag har pratat (skrivit svar på Quora t ex), då har jag fått massor av eloge (visuellt uppskattande). Hurra-ropen kommer främst från att jag “talar” avancerat eller förenklar information.

Att få eloge för att tala avancerat hintar om att många inte vågar ifrågasätta, vilket inte alls är ett positivt betyg. När människor förstår genom mina förenklingar, då först känner jag mig nöjd!

Varför?

Om ingen fattar vad jag säger men ändå håller med, då har ju inte informationen gått in och utvecklingen avstannat! Ligger då bristen i output hos talaren eller input hos lyssnaren?

Både ock vill jag säga – det är aldrig fel att säga “vad menade du nu”?

Jag har byggt massor av scenarion kring uppföljaren av “The Anunnaki Bible” i huvudet. Eftersom jag utgår den här gången från ett UFO och livet kring aliens, behöver jag känna till det mänskliga psyket och psyket kring en icke våldsam livsform som inte finns på riktigt – som ändå hamnar i konflikter!

Plötsligt befinner jag mig i ingen-mans-land och ska agera som den högsta formen av intelligens i roller jag saknar all kunskap om. Samtidigt ska dessa scenarion plockas ner till bokstäver och förklaras begripligt så att resten av alla läsare tänker “aha”.

Min absolut största utmaning är därför att bygga en alternativ verklighet med verkliga lösningar!

Igår lyssnade jag på ett videoklipp om den nya teorin att vi endast är medvetande utan kroppar i en illusion. Erkända forskare får alltså miljonanslag för att ta reda på huruvida vi existerar eller inte. Jag svarade under “…this gives me headache”!

Det är nonsens på ren svengelska och något jag lyckats tappa in på under många år. Värst är väl den hemliga svenska organisationen som tar detta på högsta allvar eller reportrar som försöker få “icketroende” forskare till den här hypotesen att bekänna färg.

Som att så låtsasfrön under förespeglingen att de är osynliga medan en hel by väntar på att grödorna ska växa. -Really? Come on will ya’ll!

Det är inte så enkelt! Det är inte så enkelt att bygga en konstruktion som aldrig har funnits och vi aldrig har känt till. Försök att tänka den tanken som aldrig blivit tänkt. Hela vår existens baserar sig i betydelsen av de ord som skapats sedan den första människan talade. Något annat finns inte!

Därför är skapandet av en science fiction svårare än någon annan bok. Visst, 97% av alla science fiction författare skriver billiga kopior av andra, men inte alla. En del är så underfundiga att de till och med legat som grund för våra första rymdfarkoster.

Detta medan människans dumhet istället tolkar resultatet som en bekräftad spådom. Den tragiska sanningen är att utan science fiction, hade vi troligtvis fortfarande suttit runt en lägereld och skalat musslor!

AI (Artificial Intelligence) har haft utveckling från 1930 och sedan första datorn Eniac:

Eniac

Bara för att “vi” inte föddes 1930 och har kunnat följa utvecklingen betyder det inte att “Matrix” är sanning. Matrix är en science fiction som baserad sitt innehåll på en teknisk potentiell verklighet, mycket likt Lovecraft’s rädsla för teknisk utveckling.

Tack vare Matrix och filmer som Johnny Mnemonic 1981 har utvecklingen fått nya inkörsportar – vad är möjlligt att skapa!

Det finns i princip 4 olika sätt att skriva en bok. 1. Den enklaste är att ta potentiellt riktiga personer och styra dessa efter igenkännbara beteenden och utsätta dem för olika prövningar, som TV-serien Big Brother. 2, historisk avbildning. Författaren beskriver riktiga händelser utan egen påverkan. 3, fantasy – mycket likt religion. Författaren förklarar oförklarliga händelser ur mänskligt perspektiv genom en omänsklig och icke bevisbar kraft. 4, science fiction. Det oförklarliga baserat på okunskap får en potentiell vetenskaplig förklaring!

Då jag skrivit inom fler genreer än en, upplever jag science fiction som det mest utmanande.

Alla genreer ger däremot kunskap om vad som har varit, vad som skulle kunna vara och vad som kan kunna komma att ske. Ingen genre, inte ens historia är däremot den absoluta sanningen. Dels för att vi inte var där, dels för tolkningar bara är tolkningar och för att framtiden förändras genom “the butterfly effect”!

Detta betyder syvende och sist att kunskap är flytande och att allt vårt vetande har en möjlig grund i sanningen. -Därför är jag mer intresserad av människors positiva sidor än negativa!

Det gör mig även kritisk när jag ser upphovsmakare till potentiell sanning som hävdar sin enskilda och gudomliga rätt att tolka det som varit, det som är och det som blir! Detta för att den större skaran människor söker mening framför acceptans av vad som är. Det är lätt att lura andra för egen vinning genom eget upphöjande -ingen står närmre kreationens skapelse än jag!

Skolverket har fokuserat på källkritik, vilket en vacker kvinna (har inte en blekaste aning om vem hon är) klagade över. Hon ansåg att lärarna minimerades i författningen. Jag anser annorlunda!

Var gång jag säger till en elev “jag lär dig det jag vet, men det är din uppgift att undersöka om jag har rätt”, så bygger jag framtid med högre tänkande individer, jag undergräver aldrig min egen kompetens.

Målet för lärande är alltid att dela en grund, varpå en elev kan fortsätta att utveckla kunskapen. Målet är aldrig att kräva rätt till den absoluta sanningen, då skulle icke lärare behövas!

Vi vet bara det vi vet om vi inte utforskar det vi inte vet och aldrig har hört talas om. För att kunna göra det, krävs det ödmjukhet nog att se sig själv som lycklig humla de gånger i livet vi saknade kunskap om annat!

2 Responses to “Vi vet bara det vi vet, om vi inte utforskar det vi inte vet och aldrig har hört talas om”!

Leave a reply