Tillbaka på bloggen igen!

Tillbaka på bloggen igen!

Last Updated on: 14th mars 2021, 04:23 e m

Efter några månaders surfande på bl a facebook ( och som vanligt testat reaktioner och civilt men interaktivt socialt utbyte) är jag tillbaka till bloggen. Min senaste erfarenhet är att färre och färre människor på sociala forum skriver något som kan ses vara ett ”socialt utbyte”.

Det är definitivt lite läskigt att se utvecklingen gå åt det hållet där människor bokstavligt endast delar information för att få uppmärksamhet. Oavsett det gäller äldre eller yngre så har de sociala forumena blivit asociala speglar för envägskommunikation. De som är mest populära involverar sig endast i dialoger på den egna sidan och känsligheten för feltramp av kommenterande besökare har ökat. Jag förstår inte riktigt vad det är som sker.

Eftersom jag gör avbrott i mina sociala konton och håller mig undan i månader åt gången, så ser jag utvecklingen tydligare. Nu ska jag inte gå in på facebook förrän i Augusti igen och det är andra gången jag tar en längre paus.

Min senaste upplevelse och saker jag testade:

  • Att dela en maträtt eller bild på djur – 4 av 10 gillar eller kommenterar
  • Att dela en profilbild – 8 av 10 gillar även om profilbilden inte föreställer en människa
  • Att dela åsikter som inte är godkända av etablissemanget – trollattacker av individer jag aldrig har sett förut
  • Att dela partitillhörighet (oavsett vilken) – tystnad
  • Att dela roliga klipp – 2 till 3 personer delar
  • Ställer frågor – 3 av 500 svarar sin åsikt
  • Skriver obehagliga sanningar om andra – flertalet gillar och kommenterar
  • Skriver utmanande inlägg om mig själv – folk håller sig undan
  • Skriver ett uppenbart felaktigt påstående – flera kommenterar men ingen kollar upp själv
  • Skriver om känsliga ämnen som bokstavskombinationer, psykologisk hälsa eller fattigdom – förnekas eller beklagas
  • Skriver om rikedom och lyckade affärer – gratulationerna väntar inte

När jag kommenterar andras inlägg

Det är uppenbart att folk är mättade på smicker och smöreri, attacker eller ointressanta emojis. Bekräftelsen på att någon har engagerat sig att svara är ett hjärta, en likes eller ”eller hur”! Det är 2 av 500 som lägger ner tid på att svara på en kommentar.

Tidslinjen

Något har hänt med facebooks tidslinje. Av ca 500 aktiva individer och ”vänner” på mitt konto så syns endast 10 st. Under 2 månader har tidslinjen inte bytt ut användare 1 gång. Lite bisarrt kan jag tycka och ännu mer bisarrt att användare tycker detta är ok? Jag undrar varför detta accepteras och vad bakgrunden till det kan vara.

Politik på facebook är väldigt snäv. Rena politiska yttringar där politikerna är aktiva själva finns inte. Jag har inte sett ett politikerkonto som inte sköts av ”spökskrivare”. På sätt och vis känns de sociala forumena som ett akvarium där folket fylls på som fiskar, en hjärt- och lungmaskin som bevakas utifrån. Kanske påminner vår värld inuti facebooks dåkusåpa som The Truman Show.

Det som är mest oroväckande är alla hundatals fejkkonton som försvarar eller kärleksförklarar politiska yttringar för åsiktspåverkan.

Arbetsgivare och spioner

I egenskap av ett akvarium med insyn från alla håll, vet de flesta användarna om att ingen egentligen berättar hela sanningen om sig själva. De flesta vet om alla bots, alla fejkkonton och alla Törnrosa-sagor och påhittade success stories. Det gör att spioner som bevakar oss åt tidningar, myndigheter och arbetsplatser, bevakar ren fiction.

Här finns påstådda hjältar som räddar djur de dränkt i smält gummi (för smält gummi finns ju litervis i vartannat dike eller hur), hjältar som räddar utsatta barn i Kongo (att de tog bilder på sig själva på safarin hållande turismnärda småungar i höftskynke hör inte hit), här finns kocken som aldrig lagat mat i hela sitt liv, översten som hjälper unga drogmissbrukare och har en spännande bakgrund från Ryssland, här finns modellen och den rika familjen (som egentligen har klippkort hos Kronofogden), här finns den tuffa fängelsekunden och den mjuka och ”ärliga” kvinnan som inte alls blåser karlar på alla deras Dineros för ett Guccibord i massivt Mahogny…

Vad är magin bakom dessa sociala forum? Varför blir folk så besatta av ex facebook när de på stan utanför internetkontot och herreväldet, knappt vågar säga hej till det folk de så storartat äger i detta totala falsarium?

/Christine Djerf

Leave a reply