BLOGGEN
Jag har sovit igen förlorad sömn!

Jag har sovit igen förlorad sömn!

Det låter märkligt och vilken läkare som helst skulle opponera sig “det är inte möjligt” och egentligen är det inte det. Men det känns som om det är precis det man gör!

Av olika anledningar har jag haft svårt att sova och i förrgår natt började hjärtat krångla. Bröstkorgen värkte vid varje andetag och jag visste att det berodde på överansträngning. Kroppen började säga emot helt enkelt.

Jag gav mig inte ändå, jag låg natten igenom och lyssnade på ljud och tittade på datorn.

Igår tog kroppen till slut kommando och styrde mig vid 10 tiden på förmiddagen till sängen “att vila lite”. Jag vaknade kl 17 och åt mat, tittade lite på nyheterna och somnade, vaknade vid 22 såg lite fler nyheter och sov sen till i morse!

Jag har sovit i nästan ett dygn!

Det värsta är att jag fortfarande är trött! Fast nu är det huvudet, Corona och dålig arbetsmarknad gör mig psykiskt utmattad. Vi somnar för att vakna i ett obrytbart astråkigt hemmamönster, som en av mina feberdrömmar när jag drömmer samma sekvens om och om och om och om igen!

Till slut får jag skvatt och försöker tvinga mig att vakna, bara för att somna om 20 min senare om drömma upprepat om samma 2-sekunders sekvens igen!

Jag borde slita mig från datorn

En av orsakerna till att jag är stressad är för att jag söker arbete och jobbtillfällen. Jag slutar framför datorn som personen i målningen “skriket”. Du kanske till och med har hört talas om hur dykare vägrar släppa taget om tomma dykartuber för att rädda sig själva från drunkning?

Det är samma effekt på mig med datorn!

Jag kämpar mot lusten att jaga jobbtillfällen 24/7, samtidigt som jag planerar min egen effektivitetsproduktion. Jag måste omvandla mig till ett projekt som fungerar 100% från början till slut med endast 60% insats.

Normalt sett skulle jag styrt mot 80% men jag är i behov av en välbehövlig semester samtidigt.

1995 tror jag det var som jag gick in i väggen. Jag är en högpresterare och då såg jag inte det komma. Nu kryper stresspåslaget in över mig och jag märker på olika sätt att väggen kommer närmare.

  1. Jag pratar stressigt
  2. Modet går upp och ner

Skillnaden att arbeta effektivt för andra och för sig själv är att vi som “verktyg” anpassar sig för att fungera så bra som möjligt åt vår uppdragsgivare, medan vi som “verktyg” behöver servas emellanåt och det är svårt att upptäcka “när, var och hur”!

Det är svårt att bli ett eget projekt för viljan, önskan och arbetet med att vara behövd, stjäl uppmärksamheten från det egna behovet. Det var faktiskt en handläggare på socialförvaltningen som påminde mig.

I tanke på hur snabbt jag tänker, hur kvickt min hjärna räknar ut formler och utvägar är det svårt att nå mig. Jag toppar varje diskussion med överlägsna svar (det kommer snart en artikel om hur du läser av andra).

Jag går omkring med lögndektektor påslagen dygnet runt och har ett skitsnackarfilter. För att nå “mig”, mitt ego, måste personen vara rak, ärlig och inte rädd att uttrycka sina tankar, även om de är utmanande för mig och mitt intellekt.

Det som gör mig förbannad är tvärtom, är när någon försöker toppa mitt IQ med omöjliga scenarion, eget förskönande, förmildrande, tysthet och rena lögner. Få människor vågar säga som det är och ännu fler förväntar sig en bra lögn framför en dålig sanning.

Det ligger inte för mig!

Och när en individ i maktposition slentrianmässigt återupprepar obrukbar information för nödsökande, då gnuggar man mig mothårs. Jag kan inte mer än berätta sanningen hur ful den än är, för möjligheten att återfå konstruktiv kritik. Kritiken bör vara en hint som leder till förbättring!

Låter det knepigt?

Handläggaren jag mötte var rakt igenom ärlig. -Så här ligger det till! Sen gjorde hon något mer, hon anpassade mötet efter mina förutsättningar. Nu märker säkert de flesta att jag refererar “utifrån” eller på sidan om en händelse där jag var inblandad.

Så för att ta mig vidare i livet under lågkonjuktur måste jag finna tid åt mig själv. Jag måste omfördela min fokus för att hitta kraft i något som känns som en tom och bottenlös brunn.

Jag började rita på en utvecklingsplan.

När bilden klarnar, slappnar kroppen av och vi blir trötta. En stressad hjärna saknar djup och perspektiv. Ju mer vi stressar på slitna människor, ju snävare blir tunnelseendet. I myndighetsutövning är det påslagen av arbetsbörda som förlänger sjukdomstid och totalt sett sänker arbetad kvalitet.

Det är självklart ur myndigheters synvinkel som att kasta miljarder i sjön och effektivt sänka sitt eget skepp.

Problemet är eller har varit, att tjänstemän inom dessa sektorer har agerat genom toppstyrning för myndigheternas bästa och inte som arbetet bör göra – för medborgarens bästa!

Det finns en lag (jag minns inte paragraf och sida just nu för jag är “stressad”) som säger att myndighetspersoner ska verka i individens intresse och kan hen inte göra skillnad själv pg a regelstruktur, ska hen hänvisa vidare och till rätt instans.

Denna lag finns kvar men har inte på riktigt praktiserats sedan 90-talet. Det var mycket som förändrades med inträdet till EG eller EU och en del var inskränkningen av medborgares ekonomiska rättigheter då landet frivilligt devalverade kronan för inträdets skull.

Man skulle i alla fall få köpa snus billigare – hurra! Nu blev det en kalldusch också…

Jag skrev redan 2015 om jag inte missminner mig “så länge ekonomiskt bistånd fungerar och betalas ut normalt är samhället friskt”! Detta efter studierna på Harvard X.

Men nog om detta! Vi sitter där vi sitter och det rullar dit det lutar. Det tar mig raskt till miljökrisen där Demokraterna i USA ihärdigt skyller oljeborrning och gasutvinning på global CO2.

Trump trodde inte på klimatförändringen och kanske med rätta. Det är inte per se ökad CO2 som orsakar katastrofer men energiutvinning och förstörelse av mark, urlakning, svensk förstöring av jungfruberg, sopdumpning i hav, skövling av skog, provsprängningar i hav med radioaktiva isotopers avsöndring, omdirigering av sjöar och vattendrag och utjämning av berg och kullar.

Hur mycket vi än slutar använda bensin i utbyte mot batteridrivet, verkar C02 vara det minsta bekymret. Det största bekymret är indifferensen för de fysiska skador vi orsakar på den natur som tagit miljoner år att utformas så att liv uppstår och överlever!

Kanske är det dags att göra en topografisk karta över jorden för 200 år sedan och en jämförelsekarta över idag och se hur vi planat väg för stormar som ödelägger. Det är svårt att tro att Tsunamis genom jordbävningar har något att göra med CO2, men kan tänkas ha orsakats av provsprängningar.

Detta tar mig in på mitt nästa projekt

Jag har under det senaste året omvärderat väldigt mycket i mitt liv. Jag har ställt mig till svars för lidande jag har orsakat andra och de flesta kallar detta för 50-årskris. Stämmer säkert jättebra. Jag har definitivt krisat!

När jag ser empatiska ungdomar idag, då undrar jag om jag någonsin varit empatisk själv. Jag har trott att jag är “empat”, jag har trott att jag agerat för människor, djur och naturs bästa. Men jag är tragiskt nog osäker…

Med tiden (något jag aldrig trodde skulle hända) har jag omvärderat min kunskap och ifrågasatt det egentliga målet. Jag har alltid velat göra allt “by the book” och balanserat “what is the right thing to do”?

-Är det rätt att offra en människa för att rädda 10 om jag vet från början att jag offrar någon annan än mig själv? Klippet under kommer från kursen jag läste på Harvard och läraren (professorn) som undervisade!

Lyssna på hela

För er som inte är så hemma i vare sig lagar eller engelska handlar just den här videon och avsnittet om den moraliska aspekten att döda en människa för rädda fler.

Lektionen ger ingen fingervisning om lösning men tar effektivt upp dilemmat om rätt och fel och slutar i en hierarkisk upplevelse av att var människa ser verkligheten ur ett egoistiskt perspektiv, som inte kan försvaras i det långa loppet.

Nu handlar mitt nästa projekt om tvivelaktig vetenskap och inte alls om den upplevda rätten att få döda någon

Jag bygger för tillfället en pseudovetenskaplig plattform! Mitt eget moraliska dilemma har varit i 30 år “är det rätt att publicera information som strider mot gällande vetenskap”?

Dvs är det rätt eller fel att publicera mina egna vetenskapliga uträkningar precis som om jag vore en erkänd forskare. Jag vill inte under några omständigheter stå till svars för att människor blint tror på det jag kommit fram till och rättar sitt liv därefter, jag vill att folk tar det jag säger till beaktning!

Orsaken bakom min pseudovetenskapliga plattform är att fler källor och tidningar på internet publicerar andrahandsinfomation i rädsla för att stöta sig med den stora massan. Problemet blir att all information delas upp i två läger – för och emot, medan ursprungsinformationen kommer från knappt 1% av världens befolkning.

Ex

  1. Finns Gud – Ja eller Nej!
  2. Finns Corona – Ja eller Nej!
  3. Går aktierna upp – Ja eller Nej!
  4. Existerar det någon klimatkris – Ja eller Nej!
  5. Är vänstern eller högern bra -Ja eller Nej!
  6. Är AI farligt för människan framtid – Ja eller Nej!
  7. Sporten – vilket lag är bäst?
  8. UFOs
  9. Historia
  10. Hazardspel
  11. Ekonomi
  12. Rättigheter
  13. Skyldigheter…

Jag har funnit efter 20 av dessa 30 år att antalet frågor som cirkulerar runt jorden är mellan 10 – 20 stycken och dessa frågor håller hela mänskligheten kvar på en status quo där ingen utveckling sker! Vi har inte utvecklats mer än marginellt på 2000 år.

Problemet är naturligtvis låst fokusering kring problem och egen vinning. Utveckling och fler alternativ verkar väldigt långt borta.

Jag startar min pseudovetenskapliga plattform i eget intresse, jag försvarar den med “jag ljuger inte, jag försöker inte vinna någon annans slag och det kommer synas klart och tydligt att fakta inte har hämtats från erkända källor”!

Typ “tro det om du vill”!

Det startade med att jag jobbade som journalist på MUFON i USA. Jag har sett och upplevt udda händelser men min logiska ådra, ärvd efter far och mor fick mig att tvivla. Jag slutade som journalist och skribent med orden i ilska “I don’t believe a fucking thing this newspaper stands for”!

Tyvärr…tyvärr. Jag är impulsrik och fick hur många läsare som helst under oerhört kort tid!

Däremot hade jag ju upplevt en del udda saker och till dem fanns ingen logisk förklaring. Jag spenderade oerhört lång tid därefter att hitta svar och jag fick en hel del, baserat i dold vetenskaplig framgång – på jorden!

För mig spelar det mindre roll längre om någon tror på vad jag säger, då jag har insett att det globala journalistintresset är baserat på de 20 återkommande frågorna.

Men i egenskap av “fri” individ med eget tänkande, tar jag mig rätten att bryta invanda mönster med en potentiell utveckling av “what is”!

Jag avslutar med “tro det om du vill”, själv har jag inget val då jag upplever att de 20 låsta frågorna blir människans förfall! Tänk utanför boxen, det är inte speciellt lätt när din omgivning drar dig tillbaka.

One Response to Jag har sovit igen förlorad sömn!

Leave a reply