Cecilia Hagen på Expressen är en ny favorit!

Cecilia Hagen på Expressen är en ny favorit!

Last Updated on: 30th december 2020, 09:47 e m

https://www.expressen.se/kronikorer/cecilia-hagen/till-julen-sprack-det-ma-det-inte-straffa-sig/

Normalt sett påverkas jag oerhört av vad journalisterna skriver och i min frustration försöker jag sålla agnarna ur vetet. En ettrig artikel triggar mig negativt och får mig att penetrera ämne på djupet och vassa åsikter skjuter ut.

Cecilia Hagen skriver vänligare, hon jagar inte med click-bait och jag uppskattar hennes lugna betraktelser ur verkligheten. Jag uppskattar att hon låter oss läsa ur ett perspektiv vi kan känna igen.

Flera gånger har jag börjat på en blogg kring hennes skrivande men i sista sekund publiceras den groteska, motbjudande och aggressiva artikeln på Aftonbladet, Expressen eller DN och vips står jag där med blytung rustning och ska skydda världen med min penna.

Jag gillar det inte, jag vill vara den där goa mamman, mormodern och braiga vännen men jag är för svag. Jag är för svag för att låta orättvisor passera utan att jag hostar ut en harang av syralik bitterhet.

Jag önskar Cecilia kunde skriva mer på det där lugnande och igenkännande sättet, kanske skulle hon kunna lära upp lite kollegor också i hur man kan vara både objektiv och ärlig i samma mening.

Av ren nyfikenhet kollade jag upp hennes Wikipedia-sida och ser att hon är äldre än mig, en hel skopa med år. Jag kliar mig lite förvånat på näsan och inser att jag skulle kunna svurit på att vi var lika gamla.

Min vana trogen gör jag en infinity-dykning ut i avgrunden och försöker finna ut om jag är ”lillgammal”, så där som tanterna sa om sina barnbarn på 70-talet ”hohoho hon är ju så lillgammal tösen, men så brås hon också på min sida av släkten. Vi har alltid visat en större mognad och pålitlighet än andra”!

Så sa de inte om mig. Min mamma släppte alltid ut mig med hjärtat i halsgropen, jag var mer vild än tam och det skämsiga är att jag minns det ”-Christine, vad har jag sagt om att klättra i träd”?

Men tiden går och och plötsligt har vi gjort så himla mycket och antalet metamorfoser blivit oräkneliga. -Jag är nog väldigt lillgammal idag eller så har jag nått Cecilia Hagens betraktelse av livet?

Livet är inte bara skört som blomblad, det är en engångsupplevelse. När tiden är inne då hormonerna stillats och betraktandet av händelser sker med en djupare förståelse, då först är metamorfosen komplett -innan den slutgiltiga förstås!

Jag skulle se det som en gåva att kunna skriva lika bra som Hagen, att kunna berätta sanningen i en större storlek på bara några rader utan att skada en enda människa!

Leave a reply