Artiklar med etik och moral (Dunderklumpen Nytt)

Artiklar med etik och moral (Dunderklumpen Nytt)

Last Updated on: 22nd mars 2021, 11:31 f m

Mina alster i skrivblocket har utrymme för etik och moral ”a tad of ethics”. Därför blir de mer runtsvävande med några klatchiga liknelser här och där! Orsak 1 är för att jag inte gillar att sprida åsikter som endast delas av mig och två, för att jag sällan (om någonsin) vet allt i ett ämne.

Eftersom jag pluggat allt möjligt i 27 år utan egentlig examen i något, saknar jag spjutspetskompetens men jag har fått något annat på resan och det är insikten om infallsvinklar! När jag läste medicin lärde jag mig var kunskapskällorna fanns och hur man som sjukvårdare ska tänka. När jag pluggade psykologi, då insåg jag att läkarbedömningar baserade sig i läkarens vilja att förstå komplexitet och individualitet. När jag läste teknik, då förstod jag att varken medicin eller psykologi kommer särskilt långt utan tekniska hjälpmedel, både i lärande och utförande. När jag studerade filosofi blev det väldigt tydligt att inget av ovanstående spelar någon som helst roll utan öppenhet för problemlösning!

Därför kan jag inte skriva texter eller artiklar utan en sudd av etiskt tänkande.

Exempel. I mitten på 2000-talet gick jag på rehab för en nackskada som hände ’97. Det var psykologimöten, läkarbedömningar, träning och yoga i grupp. För att sätta ihop de här rehabmodellerna kostar det samhället enorma pengar varje år. Vi ska se på vilken hjälp det egentligen ger.

Jag har en whiplashsskada i nacken som har kostat mig arbete och välmående. Rehab på nacksskadekliniker innebär oftast att övertyga patienten om att det egentligen inte gör ont någonstans. Läkares utlåtande och veckovisa bedömningar hjälper inte någon med fysisk smärta. Att psykologen ska berätta för oss att det inte gör ont, hjälper inte. Att låta alla träna samma program orsakar mer skada än hjälp och yoga? -är nog ett av de dummaste sätten att stärka en trasig kropp jag har någonsin hört talas om.

Tre gånger har jag förpassats till olika sjukhus och deras långa rehabprogram. Vad hjälper den här formen av rehab till då? -Det hjäper mot inbillningssjuka! Nu är tyvärr endast en bråkdel av nackskadepatienter inbillningssjuka eller arbetsskygga, resten av oss lämnar den här typen av rehab med värre symptom än när vi kom!

Hos alla patienter jag mötte, inklusive mig själv, delade vi samma tanke – massage likt den fotbollsspelare får hade hjälpt! Men av någon anledning ansågs (anses) all ”handpåläggning” som lyx och spa och bekostas inte av sjukvården. Istället ska specialisterna sitta minst två meter från patienterna och tycka att vi ska tänka oss smärtfria.

Massage hjälper då vissa muskler i kroppen låser sig statiskt för att avhjälpa det skadade området, när felbelastningen nått kullmen börjar andra muskler dra åt motsatt håll, kroppen kroknar, benen tar stryk, sen fötterna och till sist ligger varenda nervtråd på utsidan.

Massage kan hjälpa när kroppen läker, precis som nedsövning hjälper brännskadepatienter, eller psykofarmaka hjälper under tiden behandling för psykisk ohälsa pågår.

Istället (för att återgå till det överst i texten) blir medicinsk rehab en psykologisk insats, tillsammans med smärtlindrande och psykofarmaka på recept, den preparerande specialistens svar på allt ont. Att det inte hjälper patienten är av mindre vikt, för att det borde göra det! Patientens önskemål är oprofessionellt och Landstinget bedömer vad insaten bör vara.

En pojk jag känner med otroligt många neuropsyiatriska funktionsnedsättningar är fullpumpad med fel medicin, eftersom han aldrig kommer att klara ens första klass (han är 24 år idag), tas inte biverkningarna på allvar. Han hör röster som säger att han ska döda, får utbrott av ilska, blir förvirrad och mår psykiskt dåligt. Alla psykologer med kunskap i medicin vet precis vilket/vilka läkemedel han troligtvis får nu, men det spelar ingen roll, då hans vårdgivare har bestämt sig!

Jag skriver runt ett ämne för att upplysa om vägen till fyndet. Jag skriver sällan eller aldrig som ”specialist” för att jag vet, att alla andra har minst en förklaring på varför samhället ser ut som det gör. Förklaringarna tar inte bort problemen för alla offer, men det ursäktar bristen i vårt enskilda engagemang.

Det blir lite ”Dunderklumpen Nytt” när jag hostar ur mig en artikel, för jag vet att all sanning jag skriver, bortförklaras av en specialist eller expert som ska försvara att folket lider och det är någon annans fel eller ”så är det”!

/Christine

Leave a reply